SD vill slå sönder folkbildningen

Idag har jag haft heldag på Framnäs Folkhögskola ihop med styrelsen för skolan, vilken jag sitter i på mandat av Piteå Kommun. Eftersom Framnäs är en arbetarrörelseskola sitter i styrelsen även representanter från SAP, LO, ABF mfl. Mina kompisar m.a.o., eftersom jag själv är socialdemokrat. Detta har alltid provocerat högern. Men högern har låtit det vara. För folkbildningen är en etablerad del av vår demokrati.

Nu är det förstås annorlunda. Jag behöver knappast upprepa hur regeringen, som består av högerspöken och ryggradslösa liberaler i SD-koppel, nu slår undan fötterna för folkbildningen i Sverige. Men jag vill gärna berätta vad jag sa till en vän jag samtalade med när jag var på väg till mötet:

Jag älskar att vara på Framnäs. Det är min vibe. Jag behöver inte tänka på hur jag är klädd, om jag ser nog ut som ett kommunalråd. Det känns som när jag gick på Östersunds Konstskola (som f.ö. då var del av Åredalens Folkhögskola, som har EFS som huvudman – en helt annan rörelse än arbetarrörelsen). När jag av olika skäl befunnit mig på folkhögskolor (oavsett rörelse bakom) är känslan i mig ro. Här får du vara den du är, det är en kreativ atmosfär – oavsett om du läser allmän kurs eller artistlinjen.

Styrelsen har idag fått en rundtur på området. Knackat på och hälsat på några som satt och pluggade inför ett prov i naturkunskap. Stått ute på området och beundrat av trädgårdslinjens deltagare planterade lökar medan discomusik ljuder ur ett öppet fönster från byggnaden intilll. Betraktat konsten på väggarna och lyssnat på lunchkonsert i foajén. Styrelseledamöter, lärare och kursdeltagare blandas. Och vi är noga med att det heter ”deltagare” – inte ”elev”. Deltagande är ett ord jag återkommer till.

Att vara på Framnäs (eller vilken annan folkhögskola som helst) är att befinna sig i ett sammanhang helt motsatt andra skolors och arbetsplatsers mer eller mindre officiellt fastslagna makthierarkier. Och det är nyttigt. Jag, som verkligen är makthavare i ordets bemärkelse, växer också som individ och i min självkänsla på Framnäs. Vilket ytterst säger mig det jag egentligen redan visste – att ökat och breddat deltagande (i samtal, i sammanhang, i samhället) inte innebär mindre makt åt den som redan har.

Folkbildningens syfte är någonstans att vara en bildningens brygga och få oss att växa som individer. Det är vad SD vill slå sönder. Vår individuella utveckling. Våra sätt att tänka fritt och uttrycka oss på olika sätt. Vår självkänsla. Vår vilja att delta. Det är fan fascism, vad de håller på med. Och Sveriges regering tillåter det.